Det händer mycket nu

Det var visst ett tag sedan jag skrev nu. Det händer mycket hela tiden. Livet lever i både glädje och sorg, jag skrattar och gråter och finns till.

I helgen var jag iväg på bröllop. Elin och Per skulle gifta sig. Jag och S åkte i torsdag och mellanlandade hemma hos mor för att tidigt på fredag morgon åka till Alingsås där bröllopet skulle äga rum. Niclas (lillebror) var med i helgen också. Det var länge sedan jag träffade honom så det var skoj att få tillbringa en helg med honom. Vi hade, tillsammans med fem tjejer hand om köket och maten under bröllopet. Det var grymt mycket att göra, men det gick väldigt bra. Bröllopet i sig var som ett sagobröllop med tårar, skratt och glädjeönskningar. Brudparet, Elin och Per sken som solen och var ordlöst vackra tillsammans.
Ja, det var början på en evig jordlig kärlek.

Hösten är mysig på så sätt att det går att kura ihop sig i soffan med filtar och ljus och mysa! Men den är jobbig med i och med att mörkret tränger på mer och mer och för min del innebär det att jag tänker och analyserar mer och mer, vilket ibland kan vara positivt, men inte i mitt fall.
Just nu håller jag på att tänka på en sak som jag trodde var färdig tänkt. Men som jag märker att den inte alls är. Och jag inser att det betyder för mycket för mig och att det tyvärr är för svårt att släppa. Men hur jag skall gå vidare vet jag inte riktigt. Det enda jag vet är att det tar upp för mycket av min tankeverksamhet just nu, och det är jobbigt.

Höstliga pussar och kramar fån mig till er.

Jaha, jaha, nej då, ok....eller, vad då?

Funderar mycket just nu.
Det finns en längtan som är starkare en döden, inte för att jag funderar på att dö, men för att längtan är så mycket starkare. Men vad händer om min längtan inte uppfylls innan jag dör?
Men igår kväll såg jag ett litet hopp i min längtan och just nu jobbar jag en del på det, får se vad det kan leda fram till.

Längtande pussar coh kramar från mig till er!

Någonting bättre är redan på väg

Det finns så många terrasser du ännu inte dansat på.
Det finns så många soluppgångar du ännu inte flämtat inför.
Det finns så många läppar du ännu inte längtat efter.
Det finns så många kinder du ännu inte smekt.
Det finns så många kristallklara hav du ännu inte dykt i.
Det finns så många okända tankar du ännu inte delat med någon.
Det finns så många känslor du ännu inte kommit nära.
Det finns så många hjärtklappningar du ännu inte känt.
Det finns så många liv du ännu inte levt...
Jag tror du måste skynda dig...
Någonting bättre är redan på väg...

Det stora är att vi lever.
Det stora är att vi fick födas och ta del av det trots allt svindlande livsäventyret.
Det stora är att varje dag få vakna och gripa tag i en ny dag - även om det är en svart dag som man får både slå och boxa sig igenom för att orka med. Men vi lever, vi andas, vi är trotts allt.
Vi är med i livet och det som verkar kolsvart idag kanske badar i hoppets glittrande solsken imorgon. Hoppet som befruktar framtiden, lyfter tunga stenblock från hjärtat och får oss att se nya möjligheter bakom de dystra tankarna.
Någonting bättre är redan på väg. Någonting bättre är alltid på väg - om vi bara vågar vänta och sända iväg en injektion av hopp och tillit.
Tillit till att livet ibland vet bättre än vi själva. Att livet aldrig bara tar ifrån oss något utan någon som helst mening eller högre avsikt.
Den förlust vi gråter över och förbannar idag - är ofta morgondagens vinst som vi snart skall jubla över.
En vinst vi aldrig hade kunnat glädjas åt om inte livet sorterat ut det gamla först.
Det som just nu ser ut som en förlust är kanske egentligen ett nödvändigt utrymme för allt det nya, det oväntade och det spännande som redan är på väg till dig. Lyftet du väntat på.
Någonting bättre är redan på väg.
Någonting bättre är redan på väg...

Början och slutet på Maria Scherers bok Någonting bättre är redan på väg

Bättre pussar och kramar från mig till er