En myrstig på vägen gav mig en fråga i sinnet

På vägen ner till sjön, där vi skulle ha picknick idag, så gick vi över en myrstig på den asfalterade vägen.
Oj, vad dessa myror slet och kämpade för att komma över. Jag undrar om de valt den vägen om de vetat hur nära döden de var för varje steg de tar. Förmodligen inte tror jag.

Men min tanke på myrstigen och myrorna försvann dock rätt snabbt. Vi kom ner till sjön och hittade en liten egen plats där vi satte oss och och pratade och fikade lite.
Livet är underligt, kärleken är underlig. Ena minuten kan jag verkligen älska en särskild människa för att i andra minuten bli arg och besviken på samma människa. Kanske skulle även jag fokusera på att ta mig över vägen likt myrorna på myrstigen...

Myriga pussar och kramar till er från mig.